söndag 22 september 2013

Våldtäktskultur i SVT Barnkanalen

Häromdagen tittade jag på Barnkanalen. Ett barnprogram som hette Riddaren av Pelargonien visades. En av de inledande scenerna var så fruktansvärd att jag kände mig tvingad att kontakta ansvariga och göra en anmälan för granskning till Myndigheten för radio och TV.



Jag fick snabbt svar och det verkade lovande. Planeringschefen på Barnkanalen svarade och indikerade att de tagit till sig av kritiken. 



Men sen kom dessvärre det fruktade svaret. Det är jag som uppfattat programmet på det här sättet. Det är nu en fråga om tolkning och SVT tar inget ansvar. Bär ingen skuld. Inte nog med det. Kärnfrågan bagatelliseras och reduceras till "humor i en sagovärld". Det hela var bara ett skämt! 




Åh så korkad jag är! Jag fattade inte skämtet! Åhh pinsamt! Men eftersom humor tydligen bara är en balansgång, så jag ser nu istället fram emot andra barnprogram i SVT Barnkanalen: rasistisk dockteater om muslimer kallat "Bomber i turbanen", funkofoba en dag i utvecklingsstörda Jasmines liv kallat "CP-knasten" och så självklart det om lilla Clark som springer runt och skvallrar om alla på gården - "Golbögen". 

Så jag svarade igen och inväntar svar. 



Fortsättning följer. 

Uppdatering, 130926
Har nu fått svar från Granskningsnämnden. Jag hade helt fel. Det är alltså tydligen ok att uppmuntra till våldtäktskultur i barnprogram. Nu vet ni. Leve yttrandefriheten, död åt censuren!



tisdag 17 september 2013

The Walking Dead fortsätter stappla (2)

The Walking Dead, Episode 2 - Starved for Help

Major spoiler alert!

I episodspelets andra del blir vi introducerade för sju (7) nya karaktärer (och en massa maskerade manliga banditer som anonym cannon fodder-massa). Fem (5) av dessa karaktärer är män, inga (0) är icke-vita. Represenatationsunderskottet fortsätter alltså på alla fronter (läs recension av första delen här). 

Könsrollerna aktiv/passiv förstärks ytterligare. Manliga karaktärer porträtteras som handlingskraftiga med en agenda. De har mer djup och deras agerande motiveras bättre, som till exempel att skydda/rädda sin familj eller lösa ett problem. Kvinnliga karaktärer är mer passiva/omsorgsfulla och existerar bara i relation till män som dotter eller mamma och de gånger de är aktiva så är det i form av hjälprollen (till exempel sjuksköterskerollen) eller gubben-i-lådan-oväntad-räddare-i-nöden (i och för sig bra att de spelar en avgörande, om än kort, roll).

Den första kvinnan man stöter på är en fördomsfullt porträtterad Southern farm lady. Hon är änka och tar hand om sina två barn ("ma boys") trots att männen är vuxna. De bor på en stor gård på landet men trots att de nu bara är tre, så verkar hennes roll bestå av inomhusarbete. I spelet lagar honom mat. Hon dör av zombies i slutet efter att ha propagerat för sin kannibalistiska meny och den sista bilden man får av henne är att hon blir galen (precis som hennes söner i och för sig).  

Även den andra kvinnan man träffar framställs som galen. Hon är psykiskt trasig efter att ha fått sin dotter bortrövad och själv blivit våldtagen. Trots denna misär framställs hon som desperat och irrationell då hon för dessa brott anklagar män (korrekt) och i sitt trauma generaliserar det som allmänt manshat. Men det skulle hon inte ha gjort, för i och med att hon hatar män och vill döda dem efter att hon skjutit av dem pungen och hängt upp dem i träden, så blir hon en hysterisk feminist som skjuts i huvudet. Mördas. Men här ges man som spelare ett val. Antingen kan man själv mörda henne eller så gör en bondbröderna det. Så oavsett, så var hennes öde beseglat. Hennes död var oundviklig. Efter att brodern skjutit ihjäl henne, berömmer han sig själv för hur väl siktat skottet var.

Även ett grovt rasistskämt förekommer under episoden då den svarta protagonisten Lee (spelarens alter ego) försöker få upp ett hänglås på en dörr och får kommentaren att han väl kan dyrka upp låset. Alltså ett antagande om att alla svarta är kriminella. Kränkningen bevaras först bra med ett "Oh no, you didn't?!" (bra) men bortförklaras sen bara av förövaren med att han kommer från Florida och ofta säger dumma saker utan att tänka efter. Sen inget. Det bara passerar. 

Upplägget med val som ger konsekvenser i både dialog- och actionscener är fortfarande intressant men tråkigt att de flesta val man tvingas till handlar om våld. Om man ska döda någon eller inte eller om man ska rädda X eller Y, där den du inte väljer dör. Få val gäller inte heller karaktärer ur ens egen överlevargrupp, vilket gör att när episoden är slut har de flesta valen gett få konsekvenser. Hade de moraliska samvetskonsekvenserna styrt handlingen eller påverkat Lees karaktär (sinnesstämning, värderingar eller begränsade valmöjligheter) så hade upplägget känts mycket mer givande. 

onsdag 3 juli 2013

Spelrecension eller nåt (1)

The Walking Dead, Episode 1 - A New Day

VARNING FÖR SPOILERS!


Spelet bygger på seriealbumet med samma namn och handlar om zombies. Att döda zombies och att inte bli dödad av zombies. Och om att göra val. Men mer om det lite senare.

Först kollar vi lite på casten. Protagonisten Lee är svart. Dock man men svart. Ja, du läste rätt - svart! Man spelar alltså en icke-norm-karaktär. Kors i taket (och inte ens brinnande kors). Hallelujah! Det börjar bra. Riktigt bra. Det här händer ju inte varje dag om man säger. Ok, då kör vi! Taggad!

Kapitel 1, scen 1. Du (Lee) sitter i en bil. I baksätet. I en polisbil. I fängelsedräkt och handfängsel. Du är en brottsling (mördare får man reda på sen) på väg att bli eskorterad till anstalten. Så du spelar alltså en dömd svart kriminell. Från icke-norm till fördomskliché. That escalated quickly. Happ. Dock första scenen än så länge. Det blir kanske bättre. Man börjar kanske i förutfattade meningar för att sen få konfronteras med dem?

Nope. Tyvärr. Inga fler svarta personer dyker upp i spelets första kapitel. Inte en enda. Inga andra icke-vita heller. Och då utspelar sig spelet ändå i delstaten Georgia i nutid, där det bor 31% afroamerikaner och 9% hispanics. Siffrorna ger alltså, en (1) svart karaktär av sammanlagt fjorton (14) man stöter på i spelet. Nähä. Det blev visst inte bättre. Moving on then.

Kvinnor då? Ja, vi kan ju redan av ovanstående dra slutsatsen att några icke-vita kvinnor inte existerar i spelvärldens södra USA. Inga. Och då spelar man i så skilda miljöer som villaförort, landsbygden och i en småstad. Men de andra vita kvinnorna då? Jo, totalt förekommer sex (6) kvinnliga karaktärer. Vi kollar lite på dem en och en. Jag vill dock redan nu varna känsliga läsare för extrema könsrollsarketyper.

Den första är en babysitter som blivit zombie och överraskningsattackerar en i inledningen. Henne tvingas man slå ihjäl med en hammare i ansiktet med fyra-fem slag mitt framför ögonen på nästa kvinnliga karaktär, en liten flicka. En hjälplös övergiven flicka som man måste ta hand om och skydda. Nästa kvinna har ett normbrytande attribut - hon är mekaniker, sjukt bra! Men… hon är endast engagerad i att vårda och ta hand om sin sjuka, aggressiva åsiktsmässigt vidriga och verbalt kränkande pappa. Men vänta, det blir ännu bättre!

Även nästa kvinna visar sig vara normbrytande då hon vid flera tillfällen tar egna initiativ och visar sig handlingskraftig (skjuter zombies) men sen förstår hon inte varför hennes radio inte funkar. Man får hjälpa henne genom att tala om för henne att radion behöver batterier för att funka. Hon verkar oförstående inför detta faktum. Man hjälper då denna kvinna genom att leta upp batterier och ger dem till henne men radion funkar fortfarande inte! Åhhhh! Det visar sig att hon satt i batterierna på fel håll i radion, så man får hjälpa henne att sätta i dem på rätt sätt och DÅ funkar radion. Äntligen!

Den femte kvinnan är en passiv kärleksfull familjemamma som knappt säger något alls. Än mindre gör något som påverkar spelet. Den sjätte och sista kvinnan är också hon smittad av zombieviruset och som djupt kristen anser hon sin situation förarga Gud. Hon ber därför om att få avsluta sitt liv, innan hon blir en zombie. Så man ger henne en pistol att skjuta sig i huvudet med. SPLATT!

Förutom detta (vilket kräver en helvetets stålsättning för att bortse ifrån), så gillar jag spelets tecknade grafiska stil. Jag gillar att det är dialogdrivet och tonar ned det handlingsstyrda. Jag gillar att spelet bygger på att göra val och fatta snabba och svåra beslut, som ibland får konsekvenser senare i spelet. Dock att dessa beslut aldrig reflekteras över eller problematiseras. Det sker ingen fördjupning kring just detta som jag anser vara spelets signatur. Man bara gör val och spelar vidare utan att stanna upp och låta konsekvenserna sjunka in. Väldigt tråkigt men helt klart ett steg i rätt riktning.

Nu ser jag fram emot nästa del i serien “Episode 2 - Starved for help”, som säkert kommer vara mycket mycket bättre med avseende på ras och kön och innehålla mer än önskvärt med postkolonial feministisk teorianalys. Stay tuned!

UPPDATERING. Jag har i respons på inlägget uppmärksammats på att den övergivna flickan som man tar hand om (Clementine) är icke-vit (afroamerikan), vilket ju ändrar representationsstatistiken något men inte genusanalysen i övrigt. 



fredag 28 juni 2013

Nolltolle

Någonstans i sydligaste Sverige. Långt, långt ut på landsbygden...

- Ok, här kommer Jimmie! Då var vi alla här och kan köra igång. Är du ok, Jimbo? Du ser lite sliten ut... OOOOH sent igår, eller haha? SHA-LA-LA-LA-LA!
- Sssch ssch ssch... Martin, snälla. Du vet hur det är. Får sån jävla huvudvärk nuförtiden. Kom igen, kör igång nu. Få det överstökat, ok?
- Ok, ok boss. Jo, det är det här med... Kent nu igen va...
- Åhhhh mitt huvud!
- Han erh... hans mail till Avpixlat har publicerats av Aftonbladet... och erh...
- Åhhh...
- Asså, han gick snabbt ut och dementerade det. Helt enligt anvisningarna. Körde standardsvaren om att det var i egenskap av läsare etc. och... så.
- Mmm...
- Är det bara jag som är hungrig eller? Man tänker bättre när magen inte är tom.
- Tyst och fokusera nu Björn, ok?
- Ok, ok frågade ju bara. 
- Kommer skiten att blåsa över den här gången, Martin?
- Tja, det brukar den ju. Väljarna bryr sig inte i vilket fall, så på ett sätt är det skit samma.
- Den här jävla nolltoleransen, asså!
- Ja men utan den, Jimmie, hade vi inte kunna bli Sveriges tredje största. Det vet du. 
- Mm men ändå. Det går fan inte en vecka utan nya skandaler. Mitt huvud pallar inte mer asså. Jag tänker INTE uttala mig i media. Det får du göra, Martin. Det är fan ditt jobb.
- Jag kan göra det! Det är ändå ingen som kommer anställa mig som lärare igen. Behöver lite uppmärksamhet. Kom igen. Jag lovar att jag lägger fram det bra.
- Ok, Richard, du kan få snacka med pressen men var försiktig, ok? Som när du pratar om Förintelsen med eleverna. Du VET att minsta groda och du är fucked. Tona ned stormen. Inget jävla hetsande och gapande, ok?
- Jag vet, jag vet. Jag kan det där nu hehe. Övar vid synthen. Kan köra presskonf med musik i bakgrunden kanske? Lite soft sådär. Har lite nytt material jag skulle kunna testa- Inte det, nej. Nej men det är ok. Lovar vara smooooooth operator. 
- Bara en liten mumsbit? Ingen? Det kurrar i alla fall i min mage. Vad sägs om en liten sillamacka? Jag tog faktiskt med mig till alla hä-
- Björn! Klockan är 08.11. Du åt för fan frukost för en halvtimme sen. Du behöver hålla igen. Du orkade inte med hemjobbet i senaste riksdagsmatchen i innebandy. Göran Hägglund använde dig som rundningsmärke för fan. Vi SKA käka lunch sen, ok? OK, var var vi?
- Kenta...
- Mitt huvud...
- Just det! Tack! Vad gör vi? Jimmie?
- Jag skiter i det här nu. Lös det. Har vi inte Alvedon här någonstans?
- Richard?
- Avpixlat är inte rasistiskt och Kent har inget med dem att göra?
- Bra, det kör vi på!
- Björn? Björn...? Var fan tog Björn vägen?
- Köket...
- Jag ringer Kenta och bara säger som förra gången, då? Det får aldrig hända igen och blåneka? Ok. Mötet avslutat. 

torsdag 13 juni 2013

Är du lönsam, lilla invandrare?

Enligt en färsk OECD-rapport, så bidrar invandrare ekonomiskt mer än de kostar i de flesta samhällen. Men att bara skratta åt stolta Sverigevänners desperata försök att få siffrorna på miniräknaren att visa annat än 59009, är ett feltänk.

Sluta inte vid att ha en budgetapproach som enda giltigt argument bara gällande just invandring. Det vill säga, är invandring en inkomstkälla är jag för, är det en utgiftspost är jag emot. Låt det istället gälla allt i samhället. Vi ska självklart endast acceptera fenomen som kan bära sig själv. Allt annat vore ju bara ekonomiskt oansvarigt. 

Så, ställ dig istället följande frågor. Hur mycket bidrar egentligen den kommunala musikskolan till samhället? Eller går verkligen ålderdomshem plus? Eller hur lönsamma är förskolebarn om vi ska vara ärliga?

Jag frågar bara men är det verkligen nationalsocialistiskt att allt ska vara lönsamt eller är det bara rimligt ekonomiskt försvarbart? Jag bara frågar.

söndag 26 maj 2013

Visst hade det varit sjukt?

Visst hade det varit sjukt om det fanns människor som bodde i övergivna stadsdelar i Sverige idag?

Alltså övergivna som i att andra inte känner till att de finns. Att de aldrig syns. På riktigt. Skuggstäder. De fladdrar kanske skrämmande och hotfullt förbi men de syns aldrig. För vad de är. Stadsdelar befolkade av människor. Du vet, människor. Såna med mammor och pappor, systrar och bröder. Fyllda av drömmar och kärlek, precis som du. Men som aldrig syns som annat än platta svart-vita schabloner. Blanka ytor som andra kan projicera sina fördomar på.

Visst hade det varit sjukt om några människor i en sån övergiven stadsdel kände att de var trötta på att vara osynliga? Att det räckte. Att alla runt omkring dem var osynliga. Hur de av alla utanför behandlades som om de inte fanns. Inte räknades. Som en satellit som cirkulerar nära men på behörigt avstånd och som en separat kropp. Hur denna osynlighet byggt upp en så stark frustration och hopplöshet över att ingen ser eller hör att allt blivit svart och meningslöst. 

Visst hade det varit sjukt om några människor i en övergiven stadsdel, glömd och försummad, inte längre stod ut? Att de måste göra något. Något, vad som helst. För att synas, för att göra alla runtomkring dem synliga. Ilska. Hämnd. Att få samhällskroppen där borta att komma hit och se orättvisorna. Vardagen. Livet. Allt. På att visa att vi också finns och är en del av alltihop. Visa på att vi hör ihop. Är en och samma. På hur jävla orättvist allting är.

Och så brinner det.

Plötsligt blir allt synligt. Under ett ögonblick blottas all orättvisa. All desperation. All din skam. All din skuld. I en sekund syns alla för vad de egentligen är. Sen är ögonblicket förbi. Det gör för ont. Det är för stort. 

För visst hade det varit sjukt om polisen istället fortsätter göra som de alltid gjort? Eller att journalisterna fortsätter skriva som de alltid gjort? Eller att politiker säger som de alltid sagt? Att bränderna inte längre fick handla om orättvisor utom om nyhetsrapportering, polisens övervåld, rasister, kriminella opportunister, högerextremister, individens ansvar, proffsaktivister, egendomsrätten, avståndstagande, spekulationer, konspirationer, anklagelser, meta, metameta. Transen varade bara en kort glömd sekund.

För visst hade det varit sjukt om den övergivna stadsdelen bara lämnades ensam igen efter allt som hänt? Att cirkusen drog vidare. Strålkastarljusen släcktes. Att människorna i stadsdelen fick sköta sig själva igen, som de alltid fått göra. Om de själva fick samla sina krafter, mobilisera och hitta vägar. Att inget egentligen förändrats. Att allt är som förut. Som om ingenting hade hänt. Som att allt det där som hände inte hände på riktigt, eftersom det hände i en övergiven stadsdel med osynliga människor.

Visst hade det varit sjukt om detta hände igen och igen? Och visst hade det varit sjukt om Sveriges huvudstad brann och ingen brydde sig? 

Uppdaterat

tisdag 21 maj 2013

Översättning från statsministerska

Så äntligen, två dagar efter polisinvasionen av Husby (det rörde sig trots allt inte om Djurgårdens IF och helgen har varit tuff med Eurovisionsschlagerfestival, ishockey-VM-final och prinsesslysning), så höll äntligen premiärminister Fredrik Reinfeldt en presskonferens om händelserna. 

Tyvärr är det svårt att förstå det nyuppfunna språket nymoderatiska (Schlingmo-lingo i interna kretsar), så här kommer Reinis uttalanden komplett med efterföljande översättning:
"På kort sikt handlar det nu om att få lugn där det är oroligt"
1. Fokus ligger på det kortsiktiga. Bränder måste släckas. Bokstavligt talat. Elden ger svarta sotiga rubriker och riskerar att bli en exploderande skitstorm om vi inte kan undvika orsakerna och rikta uppmärksamheten på vettlösa våldsverkare och polis och ordning. 2. Vi måste till varje pris undvika allt som har med ordet 'klass' att göra och använda alla till buds stående härskartekniker för att begrava det begreppet. Skulle minsta analys göras av orsakerna, tvingas vi vara ansvariga för de vidgade klassklyftor vi skapat och då blir det garanterat flytt från Rosenbad.
"För det har många ett ansvar", säger Fredrik Reinfeldt.
"många" betyder här det 'här de våldsamma stenkastande polishatande ligisterna i Husby'. Vilka annars? Vet hut. Ta ert ansvar. Var tacksamma. Fattar ni vad sånt här kostar i pengar, förtroende och opinionsmätningar?
"Jag tycker vi ska ge tillbaka Husby till dem som bor i Husby, och låta deras vilja få genomslag"
Ni kan få Husby. Ta det. Ta det bara. Jag vill inte ha det. Ingen vill ha det. Gör vad ni vill med det. Jag kunde inte bry mig mindre. Men dra för fan inte dit pressen och skicka skiten till mig. 
"De vill ha lugn och ro, de vill ha möjligheter att komma ut på morgonen och komma till jobbet utan att mötas av utbrända bilar"
Inget sticker i näsan på Arbetslinjen som gummiröken från brända bildäck.
"Låt oss nu på alla sätt försöka lugna ned det som är, och på längre sikt inse att vi måste gå ytterligare steg i riktning mot att få bättre resultat i svensk skola, stöd i inlärning och bättre länkar in i arbetslivet för de många unga som uppträder här"
1. Sätt in alla poliser vi har, jämna Husby med marken, bara det blir tyst och tomt och så pass ointressant att media åker därifrån och vi kan begrava hela det här jävla upploppet och fortsätta med upptakten till valkampanjen. 2. Pumpa, pumpa ut saker att distrahera med. Alla tycker skolan suger och ingen har jobb, så det kan vi alltid säga kommer lösa problemen.
Betyder det ökad polisinsats? "Polisen är på plats och jobbar mycket med fotpatrullering och nära befolkningen. Vi ska samtidigt veta att i kärnan av detta finns en grupp av våldsverkare som tror på våldet som metod, och som anser att man med våld ska man förändra samhället. De anser att de inte behöver följa svensk lagstiftning"
1. Polisen är lösningen på problemet. Fler poliser innebär en snabbare lösning på problemet. 2. Det här är ett våldsamt upplopp. Samhällshatare. Ett hot mot mina privilegier. Medvetna kriminella som använder våld och förstörelse som underhållning. Stoppar vi dessa gangsters så kan vi återgå till att skita i förorterna och som vanligt låtsas som om ingenting har hänt. 3. Endast någon som anses vara icke-svensk skulle anklagas för att inte vilja följa svensk lagstiftning. Alltså, de är ju visserligen födda här men svenskar? Nej, skulle inte tro det va. (det där kan inte Åkesson ha missat, eller hur?)
"Då vill jag visa stöd för svensk polis som gör det som vi demokratiskt fattat beslut om. Vi använder skattepengar för att de ska säkerställa att lagen används på samma sätt i alla delar av Sverige, för det skapar ett öppet och bra samhälle"
Håll käften och gå hem ungjävlar, annars får ni smaka på batongen och hunden. Jag skiter i om ni bor här. Ni förstör fan inte privat egendom. Det är det finaste vi har här i världen. Haha ja lagen gäller haha på samma sätt haha jag dör haha för alla haha i hela haha landet. Magkramp, magkramp!
Det finns uppgifter om att polisen använt nedsättande kommentarer om en del människor? Jag har sett de uppgifterna också. Jag vet inte om det finns bevis eller underlag för detta, men jag tycker polisen ska ta detta på allvar. Det är väldigt ofta så att den typen av påståenden används som ursäkt för att den här typen av konflikter ytterligare förstärks
Ljug inte för fan. Hitta på att ni skull ha blivit 'kränkta' av dumma dumma polisen va? Skulle en sluten patriarkal aggressiv fascistoid machogrupp med våldsmonopol och brutal kåranda och som dessutom själva utreder anmälningar som riktas mot gruppen kalla barn för 'neger' och 'apa'? Nej, just det. Och även om de skulle ha sgt så, så är det inte bara förståeligt utan även rätt. Ni kastar ju fucking sten på dem! Käften och stick nu, babbe.
Vi måste på alla sätt, även polisen, bidra till att lugna ned den situation som är
Nu pratar vi inte mer om det här, ok? Ever.

fredag 10 maj 2013

I huvudet på Frohn Reinovich

Samtidigt i en ungkarlslya i Täby sitter en statsminister och grubblar i en öronlappsfåtölj. Till tonerna av albumet More Than Alive med Da Buzz.

Lund. Vad fan är Lund? Inga basketlag va? Men universitetsstudenter? Kanske skulle börja talet med nåt sånt? Det borde de ju gilla. Nåt om hur viktigt det är med kunskap och om hur bra det går för den svenska skol- fan, Janne! Nej, det är ju helt uteslutet. Ta för helvete inte upp skolsystemet. Då kastar väl de dryga skåningarna sockerbetor på mig. Eller startar Dackeuppror. Nej...

... varför väntar jag alltid med sånt här till precis sista minuten? Inte en Filippa lyckades lära mig att ha större framförhållning. Åh Filippa... 

Nej, fokus nu! Lund! Lund. Vad mer om Lund? Nazister? Var det inte en massa nazistmarscher och sånt där? Typ som Salem. Skåningarna har ju alltid varit pepp på bokbål och koncentrationsläger. Ja, man kanske skulle prata rasism och Sverigedemokraterna! Alla skåningar är ju typ rassar. Jimmies pågar är ju alla halvdanska bönder med drogögon mitt i ansiktet. Men... ska jag då ta avstånd från Sverigedemokraterna eller öppna för samarbete efter valet?  Vad hade varit bäst? Aaaaargh var FAN är Schlingmann när man behöver honom?!

Då sket det sig också. Ok, ok, fokus igen nu då! Vad pratar vanliga människor om? Vad KAN inte gå fel? Få se, få se, få se... Sport? Kanske men hatar inte alla halvtyskar där nere oss stockholmare? Och jag är Djurgårdare. Skulle aldrig sagt nåt om det där tränarhotet. Nej, skit i det också. Vad mer? Vad mer?

JO, SÅKLART! Så jävla enkelt. VÄDRET! Det är fan helt harmlöst. Varför tänkte jag inte på det från början? Alla kan kallprata väder. Inget kan gå fel. INGET! Det kan till och med allmogen relatera till. De är ju ute och jobbar på fälten hela dagarna. Ok, då kör vi. Kolla SMHI... dumdidum... oh, najs, över tjugo grader och sol! Det här kommer bli hur jävla bra som helst. Alla är redan på gott humor. Jag stryker dem medhårs och sen är de helt i mitt våld. 



















Uppdaterat med rörliga bilder och statsministerburn

måndag 6 maj 2013

Växeln hallå hallå

Carl Bildt ringer Hylands hörna, 1966

- Erh god dag. Ursäkta att jag besvärar herrarna men ni skulle möjligtvis inte kunna svara på frågan vem det är som har nyckeln till toaletten på Östra Real? Frågar åt en vän. Det är bråttom.


Carl Bildt ringer Gomorron Sverige, 1981

- God morgon. Jag heter Carl Bildt. Ni vet inte vem jag är, ännu men jag vill från regeringens sida informera er undersåtar om att en särdeles stor mink har gått på grund i Gåsefjärden. Klart slut.


Carl Bildt ringer Karlavagnen, 1996

- God afton. Carl Bildt här. Jag skulle bara vilja förtydliga det faktum att militära interventioner i Bosnien bara skulle förvärra läget. Tror alla överlevande judiska koncentrationslägerfångar håller med mig på den punkten. 


Carl Bildt ringer Förkväll, 2006

- God eftermiddag. Jag var aldrig spion för CIA som lobbade för ett fortsatt krig i Irak. Jag var konflikthanteringskonsult. Tack, det var allt. Solen skiner.


Carl Bildt ringer Efter tio, 2012

- God förmiddag. Tack för att du följer mig på Twitter Malou. Jag vill bra förtydliga att alla skulle gjort samma sak som jag i Sudan - det var en sjuhelvetes jävla massa olja vi hittade där i öknen. En helvetes massa olja alltså. #imfilthyrich

tisdag 30 april 2013

Våldtäktspopulärkultur

Skulle bara vilja tacka våldtäktskulturen för den språkberikning den hittills bidragit till. Uttryck som "fan vad våldtagna ni blev" och "vi ska spräcka er", är idag vanliga i idrottsliga sammanhang när manliga supporters samtalar om matcher. Två fina sällskap det där - män i grupp och lagsportssupportrar, som tillsammans producerat så många andra fina minnesvärda saker fram tills nu.

Jag tänkte fortsätta med att själv ödmjukt utveckla denna lingvistiska ådra med några egna förslag på våldtäktsanalogier. Genren har ju redan alstrat klassiker som "hen får ju skylla sig själv", "nåt måste hen ju ha provocerat fram" och "ett nej behöver ju inte alltid betyda ett nej", så jag vidgar spektrat åt det mer moderna hållet, för att undvika närmre jämförelser. 

Vad sägs till exempel om "med en sån avatar så" eller kanske "du skrev ju att du ville" eller "varför skickade du annars den där bilden?"? Dock är det viktigt att vara tydlig i sin kreativitetsiver! Ett uttryck som till exempel "Bjästabarn" kan lätt missförstås. Avses ett ångestaborterat barn på grund av en våldtäkt, eller någon som blivit våldtagen med inte trodd på grund av en ärkepatriarkal omgivning, eller någon populär skön snubbe som våldtagit men som ändå hyllas för att hen är en najs gaj?

Vilka våldtäktspopulärkulturella uttryck är dina favoriter?

Uppdaterat 1 maj med illustrerande exempel.

söndag 28 april 2013

Socialkonservativ "jämställdhet"

Poor old J Dog anses ju ha fått sin maskulinitet förminskad i direktsänd riks-TV och det av en liberal kvinna dessutom. Låt oss kolla på vad en nationalsocialistisk kvinnosyn faktiskt innebär, för att komma till rätta med vad som egentligen sades i Agenda ikväll. 
"Vi har olika syn på jämställdhet. Vi vill ha en formell jämställdhet. Män och kvinnor ska ha samma värde och lika rättigheter, sade SD-ledaren."
Formell jämställdhet innebär att kvinnor och män ska ha samma värde och rättigheter på pappret. Inte i realiteten. Ungefär som att Sverigedemokraterna anser att invandrare ska ha formell jämlikhet i Sverige. Har du bara skrivit in fina ord i en lagparagraf, så är du all clear. Vips så har alla samma rättigheter och du kan inte göra mer. Att hjälpa eller tvinga människor att ändra sitt beteende och i verkligen följa lagen, är ett intrång i människors fria liv och ett angrepp på den personliga integriteten.
"Men kvinnor och kvinnor är inte exakt likadana. Vi accepterar att män och kvinnor gör lite olika val i livet, att man har lite olika prioriteringar. Det leder till att vi landar i olika arbeten, att vi gör lite olika val, sade hen."
Kuk och fitta är viktigt för Jimmie. Könsorganen gör att vi människor kan kategoriseras i två större grupper (förutom arier och babbar) med kollektiva generaliserbara egenskaper. Kuken gör att män väljer blått, fotboll och bilmekaniker och fittan gör att kvinnor väljer rosa, shopping och undersköterska. Det Jimbo försöker säga är att vi ska acceptera prioriteringar som att kvinnor stannar hemma med barnen, utsätts för sexism och objektivisering, jobbar deltid, krossas mot glastaket, misshandlas fysisk och psykiskt, våldtas och får lägre lön - allt medan män väljer att inte råka ut för sånt.
Föga förvånande vill inte Jimmie Åkesson kalla sig feminist."Det förutsätter att man problematiserar att män och kvinnor gör olika val, sade hen."
Strukturellt förtryck är inget problem. Eftersom jag är man. Och alla mina polare är män. Och alla i VAM Sverigedemokraterna är män. "Men din mamma då, Jim-King?", "Vasadusadu?!"
"Det är inget konstigt. Det borde inte vara problematiskt. Men ni feminister vill in och styra människors vardag i detalj", sade Jimmie Åkesson.
Jämställdhet är detaljstyrning av vardagen ja, om ens vardag består av machoistiska reproduktioner av patriarkal dynga. Men sen blir det helg och då kan man i lugn och ro knäcka några bärs, kolla fotboll, kalla spelarna för horor och blattar men inte skriva detta på Facebook (looking at you Wiechel) utan bara skrika det framför TV:n utan dubbelmoral, för man är faktiskt för formell jämställdhet

fredag 26 april 2013

NolltoleranSD

Transkriberat bandat telefonsamtal mellan Sverigedemokraternas informationsansvarige, Martin Kinnunen (MK) och Sverigedemokraternas vice gruppledare i riksdagen, Markus Wiechel (MW).

MW: “Hej, det är Macke”
MK: “Tjena, Mackan, det är Martin Kinnunen på HQ... du... vi måste prata lite, ok?”
MW: “Mmm...”
MK: “Asså, va fan liksom?”
MW: “Mmm jag vet...”
MK: “Har vi inte haft tillräckligt med skit liksom?”
MW: “Jo...”
MK: “Ok, så här är det. Jag måste enligt stadgarna dra det här för dig nu. Fatta hur många såna här samtal jag tvingas göra. Du vet hur jävla kort nolltoleransparagrafen är, eller hur?”
MW: “Ja...”
MK: “Ok, så här: ‘Som medlem i Sverigedemokraterna lovar jag och svär vid mitt fosterland, att aldrig i några sammanhang uttala mig om vad jag egentligen tycker om svartskallar’. Svårare är det inte, Mackan”
MW: “Jag vet, Martin men jag så jävla arg och-”
MK: “Nu håller du käften ett tag, ok? Vi kör det vanliga, du vet, om att källorna är osäkra, att du inte minns, var i affekt etc och sen skickar vi ut Björne med hundögonen och säger att det var en engångshändelse och att vi litar på att du ångar dig och tar avstånd ifrån dina egna åsikter som du bara uttrycker privat, ok? Det här var första gången, Mackan. Händer det tre gånger till, så tvingar du oss att agera. Förstått?”
MW: “Ja, klart, Martin. Jag lovar. Grymma polare ni är. Men du... ‘satans jävla aphelveten’ va haha”
MK: “Haha. Ligg lågt nu. Utom på Avpixlat såklart. Folk älskar sånt här.”

tisdag 16 april 2013

Vi är alla Twittylemmings


Syftet med en digital krönika, publicerad på en annonsfinansierad kommersiell sida, är att generera klick. Krönikans karaktär, inte sällan identisk med krönikörens egen karaktär, tenderar då att vara kontroversiell eller provocerande. Syftet med texten är alltså att skapa buzz i den lilla svenska sociala medier-ankdammen.

Efter att vattenytan legat spegelblank sedan förra raset (för några timmar sedan), stormar det nu återigen i vattenglaset. Krönikan delas och läses, kommentarer skrivs, folk skriver om texten och mot texten och länkar tillbaka till texten, mot-mottexter skrivs som försvarar krönikan, det hånas, ironiseras, rasas och hatas.

Efter ytterligare någon timme har debatten tystnat och frågan glömts bort men syftet uppnåddes tack vare alla oss duktiga idioter. Igen. Inget har förändrats, allt fortsätter vara som vanligt. Marknaden somnar dock mätt och belåten när dagen är slut, som alla andra kvällar.

*(Vad kan du då göra om du också vill delta i denna dagliga klickonomiska cykelcirkus? Börja med att använda http://adblockplus.org och http://unvis.it)

onsdag 10 april 2013

Leka domare

Det svenska nämndemannasystemet är underbart. Till sin hjälp har de juridiskt utbildade domarna väldigt gamla politiker. Närmre bestämt tre till antalet. Nämndemännen är med och fattar alla beslut i domstolen, alltså både om det ska bli en friande eller fällande dom och sen om en eventuell påföljd. Vid beslut har alla fyra dömande personer demokratiskt var sin röst. Vid lika många röster, har domarens åsikter utslagskraft.

Systemet stipulerar att de måste vara politiker* och att de är väldigt gamla**. Nämndemän kallas även lekmannadomare. Helt vanliga, väldigt gamla politiker, leker domare. I andra människors rättegångar. De politiska lekmannadomarna får dock inte vara politiker i rättssalen. Det är förbjudet och strider mot domareden. Så när de väldigt gamla politikerna kliver in i rättssalen, så är de helt plötsligt inte politiker längre, utan bara väldigt gamla personer. Tryggt och representativt, tycker jag.

Så då kan man alltså alltid utgå ifrån att de väldiga gamla personerna inte dömer efter sin politiska övertygelse, för då hade kanske

en socialdemokrat alltid fällt alla Juholts släktingar,
en vänsterpartist alltid fällt alla med bankkonton,
en miljöpartist alltid fällt alla icke-antroposofer,
en folkpartist alltid fällt alla som inte klarat språktest och nationella prov i förskolan,
en centerpartist alltid fällt alla utanför Stureplan,
en moderat alltid fällt alla sjuka och arbetslösa,
en kristdemokrat alltid fällt alla evolutionister och
en sverigedemokrat alltid fällt alla invandrare.

Det är verkligen tur att det inte är så. Det är också tur för enligt en ny omfattande undersökning så är nämndemännens inflytande över domstolens beslut obefintligt. Bara en procent av domarna har avgjorts av nämndemän som har en avvikande åsikt från de rättskunniga domarna. Så det känns verkligen meningsfullt att väldigt gamla politiker sitter i domstolar, utan någon juridisk utbildning och dömer i egenskap av statliga tjänstemän, helt frikopplade från personliga fördomar och värderingar.


*De måste inte vara politiker men de utses av de politiska partierna och de väljer typ aldrig några andra än partikamrater.

**De måste inte vara väldigt gamla men eftersom jobbet är pro bono (du får ersättning för den inkomst du går miste om) och inte ger tungt cred inom media i ditt CV, är det bara väldigt gamla personer som ställer upp.

måndag 18 februari 2013

VKM AFK


Vita Kränkta Män Away From Keyboard, vilka är de? Precis som SD-sympatisörer, så tror jag att Avpixlatläsaren och kommentarsfältherren utgör ett tvärtsnitt av befolkningen. Han finns överallt. Så hur ser han ut? Hur känner du igen honom?

Visst är isolering och den radikalisering som ensidig källanvändning innebär, en viktig faktor men jag tror ändå vi kan utgå ifrån att många VKM arbetar. Att de inte bara sitter hemma i mammas källare i kalsonger och saluterar Sverigeflaggan de har hängandes på väggen. Han är naturligtvis en kollega till dig.

Kanske är han en gammal gubbe. Den gamla gubben. Sinnebilden. Den vi alla hoppas att han är. Han som snart dör ut och tar sina unkna värderingar med sig i graven. En bitter stofil som i fikarummet mumlar något om att Hitler även gjorde bra saker, det ska vi inte glömma. Stollen som är så galen att ingen tar honom på allvar men heller inte ifrågasätter. Vi låter honom mumla vidare sista åren till pensionen. Vi avfärdar honom med ett flin, lider lite med hans tragiska figur och fryser ut honom. Efter att ha mumlat för sig själv hela dagarna, går han hem och får plötsligt respons av rassescouterna på nätet?

Kanske är han den snälle farbrodern. Vän och stillsam. Han man minst anar. Han som är anspråkslösheten själv, som sällan yppar ett ord, han som ägnar sig åt konst och katter och aldrig säger ett elakt ord. Han som aldrig tar plats, aldrig tar en konflikt och aldrig kommer på kant med någon då han aldrig har några åsikter och de få han har, är han genast beredd att ändra om det skulle gynna situationen. Men så blixtrar det till. Från en klarblå himmel. Ögonblicksraseriet. Svarta ögon. ”Klättra tillbaka till träden, din jävla apa!” Inga vittnen. Ord mot ord. Ursäkter, bortförklaringar, förnekelse och med sitt fläckfria förflutna är det svårt att tänka sig. Går han hem och får utlopp för all passiv aggression han samlat på sig under dagarna och som gör att han kan fortsätta att hålla låg profil?

Eller kanske är det han den här trevlige sociala kollegan. Han som alltid skrattar och fixar pubkvällar och alltid kan kallprata med allt och alla om allting. Han som alltid ser till att det råder god stämning och att alla är på gott humör. Han som i välvillighet och för argumentationens skull brukar slänga ur sig harmlösa frågor som obesvarade får hänga i luften: ”Det måste väl vara en slump att det alltid är på Rosengård det brinner va?”. Frågor utan till synes onda avsikter eller baktankar som endast är till för att balansera samtalet. Problematisera. Få perspektiv och vara kritisk. För det ska man väl? ”Nej, nej jag bara frågar. Jag har ingen aning.” Rätar frågetecknen ut sig till utropstecken, när han sitter hemma framför skärmen?

Disclaimer. Texten är helt och hållet av hypotetisk karaktär. Jag försäkrar att alla eventuella liknelser med före detta och nuvarande kollegor till mig är rent slumpmässiga. 

lördag 9 februari 2013

Näthat, nätschmat


Näthat har under senaste dagarna diskuterats i alla möjliga fora och ur alla möjliga perspektiv. Som din socialkonservativa moralkompass och ditt nyliberala språkrör känner jag mig nödd och tvungen att kort kommentera denna mediafluga.

Vilka är dessa offer som säger sig vara utsatta för näthat? Jo, kvinnliga vänsterfeminister. Såklart. Tror de på allvar att de är de enda som får utstå spott och spe? Självklart är det inte så men de är de enda som klagar och de ges utrymmet då media idag är kommunistdominerat. Hat är hat. Det finns ingen skillnad på hat och hat. Att hata rotmos är lika illa som att hata den kulturmarxistiska PK-eliten som att hata mig för att jag anser att fattiga får skylla sig själva.

Så sluta gnäll, kära rödstrumpor. Vi får alla utstå glåpord och smutskastning. Det är inte sexigt att göra sig själv till offer. Bit ihop. Knyt näven. Och gör det tyst. Inget blir bättre för att ni ger hatarna uppmärksamhet. Mata inte trollen. Oftast är hatet bara åsikter uttryckta av pöbelpersoner som saknar språkets gåva. Tolka in era egna fördomar i andras sätt att kommunicera. Det är hatiskt om något och censur av yttrandefriheten.

Nej, en öppen debatt är att föredra, även om det innebär en och annan överdrift eller bitsk formulering, annars är hela vår borgerliga demokrati hotad. Men det är väl det ni vill, era stalinister?
Flattr this