måndag 26 mars 2012

Prinsen som förblev i sitt palats

I ett land nära dig i din samtid levde en gång en prins som hette Fruddha. Han var rundlagd och saknade hår på huvudet. Han bodde i ett fantastiskt palats omgärdat av prunkande trädgårdar innanför en hög skyddande mur. Fruddha hade levt hela sitt liv i lyx och aldrig behövt arbeta en endaste dag. Han tillbringade dagarna med att svara på brev från barn, lyssna på Da Buzz och leka med sin tjänare Cyborg.

Hans pappa Storvisir Kal-Billt hade byggt murarna runt palatset för att skydda Fruddha från allt ont som fann ute i världen och hade strängeligen förbjudit honom att lämna palatsområdet. Just detta förbud kittlade Fruddhas nyfikenhet på vad som kunde finnas bortom murarna mer och mer för varje dag som gick. Han hade alltid sett sig som en som levde inuti borgen, en borgare men han var nu fast besluten att se vilka hans undersåtar var.

Så en dag rymde Fruddha tillsammans med Cyborg och begav sig ut i riket bland pöbeln. Först så såg de en gammal skrynklig gulblek kvinna som låg i nedkissade blöjor på ett Caremahem.

- Gun Hellsvik?! utbrast Fruddha.
- Nej, svarade Cyborg. Det är bara en vanlig bortglömd dement.
- Vad är det? frågade Fruddha.
- När du blir gammal, så kommer din kropp också att se ut så där, svarade Cyborg.
- Usch, sa Fruddha.

Sen träffade de på en darrande man med tom flackande blick som ojade sig och kved högt.

- Sven Otto ”Dangerzone_2012” Littorin?! utbrast Fruddha.
- Nej, svarade Cyborg. Det är bara en sjuk jävla stackare.
- Vad är det? frågade Fruddha.
- Antingen så sliter du ut dig genom att arbeta hela ditt liv eller så sliter du ut dig som arbetslös. Oavsett vad, så kommer din kropp och ditt sinne att plågas av sjukdom.
- Usch, sa Fruddha.

Sen kom de fram till Malmö och såg en livlös invandrare på marken.

- Ian Wachtmeister?! utbrast Fruddha.
- Nej, svarade Cyborg. Det är bara ännu en död invandrare.
- Vad är det? frågade Fruddha.
- Jo, en dag så kommer även ditt liv ta slut precis som den här mannens, även om ditt liv och din lön är tusenfalt större.
- Usch, sa Fruddha. Jag har sett tillräckligt. Nu åker vi hem. Jag har bestämt mig för en sak och måste tala med min far Kal-Billt.

Väl innanför murarna igen, gav Fruddha order om att aldrig mer öppna portarna till palatset. Världen utanför var farlig och gjorde honom nedstämd, så Fruddha svor att alltid förbli en borgare. Så fort han glömt hur världen utanför såg ut, så kändes hans liv underbart att leva igen. Fruddha sänkte skatten för sina ämbetsmän och levde sedan lycklig tillsammans med Cyborg i resten av sina dagar.
Flattr this