tisdag 17 september 2013

The Walking Dead fortsätter stappla (2)

The Walking Dead, Episode 2 - Starved for Help

Major spoiler alert!

I episodspelets andra del blir vi introducerade för sju (7) nya karaktärer (och en massa maskerade manliga banditer som anonym cannon fodder-massa). Fem (5) av dessa karaktärer är män, inga (0) är icke-vita. Represenatationsunderskottet fortsätter alltså på alla fronter (läs recension av första delen här). 

Könsrollerna aktiv/passiv förstärks ytterligare. Manliga karaktärer porträtteras som handlingskraftiga med en agenda. De har mer djup och deras agerande motiveras bättre, som till exempel att skydda/rädda sin familj eller lösa ett problem. Kvinnliga karaktärer är mer passiva/omsorgsfulla och existerar bara i relation till män som dotter eller mamma och de gånger de är aktiva så är det i form av hjälprollen (till exempel sjuksköterskerollen) eller gubben-i-lådan-oväntad-räddare-i-nöden (i och för sig bra att de spelar en avgörande, om än kort, roll).

Den första kvinnan man stöter på är en fördomsfullt porträtterad Southern farm lady. Hon är änka och tar hand om sina två barn ("ma boys") trots att männen är vuxna. De bor på en stor gård på landet men trots att de nu bara är tre, så verkar hennes roll bestå av inomhusarbete. I spelet lagar honom mat. Hon dör av zombies i slutet efter att ha propagerat för sin kannibalistiska meny och den sista bilden man får av henne är att hon blir galen (precis som hennes söner i och för sig).  

Även den andra kvinnan man träffar framställs som galen. Hon är psykiskt trasig efter att ha fått sin dotter bortrövad och själv blivit våldtagen. Trots denna misär framställs hon som desperat och irrationell då hon för dessa brott anklagar män (korrekt) och i sitt trauma generaliserar det som allmänt manshat. Men det skulle hon inte ha gjort, för i och med att hon hatar män och vill döda dem efter att hon skjutit av dem pungen och hängt upp dem i träden, så blir hon en hysterisk feminist som skjuts i huvudet. Mördas. Men här ges man som spelare ett val. Antingen kan man själv mörda henne eller så gör en bondbröderna det. Så oavsett, så var hennes öde beseglat. Hennes död var oundviklig. Efter att brodern skjutit ihjäl henne, berömmer han sig själv för hur väl siktat skottet var.

Även ett grovt rasistskämt förekommer under episoden då den svarta protagonisten Lee (spelarens alter ego) försöker få upp ett hänglås på en dörr och får kommentaren att han väl kan dyrka upp låset. Alltså ett antagande om att alla svarta är kriminella. Kränkningen bevaras först bra med ett "Oh no, you didn't?!" (bra) men bortförklaras sen bara av förövaren med att han kommer från Florida och ofta säger dumma saker utan att tänka efter. Sen inget. Det bara passerar. 

Upplägget med val som ger konsekvenser i både dialog- och actionscener är fortfarande intressant men tråkigt att de flesta val man tvingas till handlar om våld. Om man ska döda någon eller inte eller om man ska rädda X eller Y, där den du inte väljer dör. Få val gäller inte heller karaktärer ur ens egen överlevargrupp, vilket gör att när episoden är slut har de flesta valen gett få konsekvenser. Hade de moraliska samvetskonsekvenserna styrt handlingen eller påverkat Lees karaktär (sinnesstämning, värderingar eller begränsade valmöjligheter) så hade upplägget känts mycket mer givande. 
blog comments powered by Disqus
Flattr this