lördag 31 juli 2010

Förfallfärdigt

Först skildes kyrkan från staten och kristendomen blev en accessoar. Sedan nedmonterades försvaret till en galjonsfigur. Nu vill en galen människa i vit rock på Karolinska vända på donationsförfarandet så att man istället aktivt måste säga nej till att ens livslångt omhuldande organ inte ska hamna i en hjärt- och kärlsjuk blekfet kropp från socialgrupp 3. Sverige må vara världens mest demokratiska socialistiska land men ska staten ta min kropp också?

Om sossarna vinner valet ger jag mig fan på de inlemmar TV-licensen i skatten och fråntar kommande generationer moderater sitt vassaste protestmedel. Eller ännu värre, att ge städerskor så skäliga löner att den svarta marknaden utrotas. Hur ska vi då kunna skilja vän från fiende? Hemliga handslag kanske? Befängt. Logenbröderna har precis som Hägglund tagit patent på allt utan gettoassociation.

torsdag 29 juli 2010

SmackDonald's

Fru statsminister Filippa Reinfeldt pryder just nu brickunderläggen på McDonald's, vilket fått den mindre bemedlade oppositionen att som vanligt gasta om orättvisa. Det spelar ingen roll att hon och övriga parter vidhåller att Fru statsminister skriver om allergier i egenskap av landstingspolitiker, de rödgröna hävdar ändå foul eftersom tre av McDonald's lokaler ska fungera som vallokaler i riksdagsvalet i höst. Botkyrka kommun vill på det här sättet nå fler förstagångsväljare, nobelt men för det första vill vi inte att fler röstar och för det andra definitivt inte såna som överväger att bli övertalade att rösta när de äter på Mcdonald's.

Jag erkänner att det var ett grymt smart propagandadrag av Moderatkampanjen att produktplacera the first lady så exponerat en dryg månad före valet men jag måste ändå säga att det är lite väl konservativt. Var är visionerna? Om man nu vill locka förstagångsväljare och vara där de är, varför inte ha vallokalerna i gamla pojk- och flickrum som de fortfarande bor kvar i?

Politik handlar visserligen alltid om att säkra makten men strategerna måste även tänka långsiktigt och på att snärja framtida generationer. Varför inte en Moderat-Filippa actionfigur som räddar småföretagare och mångmiljonärer från skurken BetongSosses planer på kommunismdiktatur i varje Happy Meal?

måndag 26 juli 2010

Afghanistandardisering

Snälla herr Widman, sluta spela allan och så split inom borgligheten. Om utrikesminster Bildt säger att Wikileaks dokument inte påverkar situationen i landet eller den svenska truppens operationer, så är det så. Om Bildt säger att informationen speglar krigets verklighet och endast rör historiska händelser, så är det så.

Självklart har Widman helt rätt i att ju oftare allmänheten påminns om att krig skapar civila offer desto sämre är det. Det är svårt att återskapa Sverige som en grandios militär stormakt (visserligen som en NATO-lakej men ändå) om folk hela tiden tänker på att våra soldater dödar andra oskyldiga människor. Så långt har han rätt när han säger att läckan försvagar förtroendet för militären men nu är det så att soldater alltid dödar andra människor oavsett om man kallar det krig eller fredsfrämjande aktiviteter och ju mer publicitet Widman skapar kring ämnet desto svårare blir det att tysta ned detta uppenbara faktum.

I något som verkar lite för bra för att vara en tillfällighet så råkar Mobbmona vara i just Afghanistan när Wikileaks presenterar sina 90.000 läckta dokument (just saying), vilket såklart riktar ännu mer fokus på vårt redan slaktade försvar. Skulle de rödgröna vapenvägrande pacifisterna vinna valet kan vi glömma våra vapenprovningskonferenser, så... alltså; håll käften Allan och låt Bildt släta över.

fredag 23 juli 2010

Folk i verkligheten

Stämpla nu inte Hägglund för protektionism när han ansökt om att varumärkesskydda "Verklighetens folk" hos Patent- och registreringsverket (PRV). Det här handlar inte om att ägandet gått så långt att särskilda ord och fraser nu inte längre är allmän egendom. Nej, tvärtom. Eftersom både RFSL och Sverigedemokraterna (troligtvis på grund av att halva kongressen gick fel och kunde sen inte skilja Åkesson från Hägglund vare sig till utseendet eller budskapet) också använt uttrycket så visar det snarare hur brett och allomfattande begreppet är. Verklighetens folk är vi allihop. Skillnaden är att om du använder uttrycket i fel sammanhang så kan vi stämma skiten ur dig, lilla människa! Ha! Nej, skämt å sido.

Det här är bara ett missförstånd. Hägglund trodde att om han tog patent på ordet som beskrev alla människor så var de hans. Han trodde att han tog patent på väljarna och därmed skulle valsegern vara klar. Han var så entusiastisk över detta inbillade loophole att ingen kunde nå fram till honom och förklara. Ändå var vi nära att kunna tysta ned skandalen för när han kom in på kontoret på Valhallavägen var han så andfådd och upphetsad att han började tala i tungor. Tragiskt nog lyckades han ändå på nåt sätt lämna över ansökan men droppar vi bara lite Littoringrejer igen så slipper vi nog pudla.

måndag 19 juli 2010

Skatten vid regnbågens slut

Det är banne mig inte lätt men jag tror att vi håller på att lyckas. Efter ett halvt sekel obruten socialdemokratisk välfärdsdiktatur har det varit motigt att övertyga Svensson om att skattesänkningar är bra och behövs. Ingen vill ändra ett vinnande lag och det är just det som är avgörande i år. Reinfeldt är grym på att dupera med sina stora mörka hundvalpsögon när han säger att det inte blir några skattesänkningar nästa år. Då vet han att han gjort de största skattesänkningarna någon regering någonsin gjort i Sverige under den gångna mandatperioden - 100 miljarder kronor.

Hela världen kämpar i uppförsbacke och motvind i den globala ekonomiska krisens kölvatten men i Sverige finns det till och med utrymme för en skålpund valfläsk. Svensson har vant sig vid siffrorna i lönebeskedet och så länge de arbetslösa och sjukskrivna är färre än de som jobbar (till valurnorna) så smyger sig den giriga individcentrerade egoismen sig sakta upp genom springorna i folkhemmets golv.

För att bekräfta trenden ska sägas att till och med de rödgröna accepterar våra skattesänkningar eftersom de hittills endast lovat höjningar motsvarande 20 miljarder. Sen kan Mona och Reini skuggboxas framför kamerorna hur mycket de vill. Alla vet att folk håller på att vänja sig och man ändrar inte ett vinnande lag. Så länge man vinner matchen så spelar det ingen roll om någon skadar sig och får sitta på bänken, eller hur?

söndag 18 juli 2010

Väljarlutning

I Sifos senaste fullt pålitliga undersökning är det högerblå majoritet igen. 24% ansågs sig vara mer vänster medan hela 35% sade sig vara höger. Undersökningen visar dock att de väljare som anser sig stå i mitten utgör en fet guppande kork i valkloaken på inte mindre än 33%. Strategin är därmed given. Resten av valrörelsen ska inte gå ut på att värva röster, utan att få pöbeln att stanna hemma den 19 september. Blir det ett soffliggarval tar vi andra raka. Det gäller alltså att få folk att tycka att politik är ännu tråkigare än de redan tycker. Det är fan inte lätt. Jag ringer Odell.

lördag 17 juli 2010

Vårdgarantmanin

I Rapport berättas om en svårt MS-sjuk patient som tvingats flytta från obygden (Norrland) till Kungliga Hufvudstaden för att få vård (som om det är ett straff att lämna snus, hembränt och inavlade rednecks för latte, Stureplan och skärgår'n). Rapport berättar vidare att det finns för få neurologer och att dessa i sin tur tvingas prioritera nya patienter för att nå regeringens Vårdgaranti (mjölka kömiljarden och slippa vite).

Vad upprörda gnällspikar inte förstår är att det inte är fel på regeringens nya lag om utvidgad vårdgaranti utan människors bristande insyn i marknadskrafterna. Om utbud och efterfrågan verkligen får lov att råda så elimineras alla problem. Vill man ha fler neurologer i Norrland, se till att fler neurologer väljer Norrland då. Är den livsnödvändiga vården bättre i Stockholm, så får man göra som den driftiga MS-patienten och flytta till Stockholm. Om alla bara förstod kärnan av vår borgerliga politik så skulle alla dessa missförstånd undanröjas. Det som är bra för mig är också bra för dig. Men bara om du är som jag såklart.

fredag 16 juli 2010

Flytningar

Obama visade vägen. Sociala medier är det nya för politiken. Det är där väljarna finns och det är där man når dem. Det är därför man kan få tag på Moderaternas nya vallåt Flyter på Youtube, Moderaternas hemsida och Spotify. Fett fräscht. Om inte detta visar att politik är coolt så vetifan. Varför inte Svenska kyrkan kör samma still är en gåta. Moderaterna visar nu en gång för alla att det är de som dominerar svensk politik. Det nya arbetarpartiet för de nya arbetarna - artisterna. Den flummiga cateringägaren Schmidt, det hovturnerande sossebarnet Crafoord och IT-balten Talvik.

Valfestivalen "Rödgrönt röj" i Malmö Folkets (S)Park med Wiehe & Timbuktu är lika mossigt som det låter.

Värdegrundlöst

Det pågår som bekant en debatt kring värdegrunden i svensk partipolitik. Finns den ens kvar eller har den pragmatiska Perssonpolitiken förpassat den till svunna tider? Ohly hyllades när han tackade nej att fira våra kungligheter och Schyman för sitt klotgrillsspektakel. Det är inte värdegrund, kära smygkommunister. Det är populism och det vet ni om. Nej, vill man ha ett exempel på ett ställningstagande baserat på äkta värdegrund så titta på Göran Hägglund. Han är den enda av partiledarna i riksdagen som inte tänker delta i Pridefestivalens partiledardebatt och Kristdemokraterna är det enda parti som inte finns representerade med eget tält på festivalområdet. Rakryggat och tydligt utan utrymme för tolkning. Det är värdegrund.

(lite trist dock att han enligt rådande samhällsnormer tvingas ursäkta sig via sin pressekreterare att han nästa dag måste hålla sitt traditionella sommartal på Öland - det finns ju ingen som tror på)

onsdag 14 juli 2010

Herre Gud

Den lilla råttan Lennart Sacrédeus gick idag ut och kritiserade vår kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Hans påhopp bestod i att fråga vad vi kan göra för att underlätta för utländsk media med bakgrund av att Reuters, AFP och AP bojkottat vår nationalrojalistiska statsfinansierade kampanj Love Stockholm efter bråk med SVT om TV-rättigheter.

Sacrédeus fortsätter med att säga att det är osäkert hur mycket publicitet Sverige gått miste om men att självkritik vore på sin plats. Hur vore det om den heliga lilla abortmotståndaren var lite mer självkritisk i den frågan, va? Och så kvackar han om att vi plockade bort honom från EU-listan? Han hade mått bra av lite partipiska den uppstickaren.

Liljeroth får ju för fan fortfarande skit för att hon vikarierar för provokatören fröken jag betalar inte tv-licens av principskäl Cecilia Stegö Chilò. Svart städhjälp har vi ju dock allihop. Som EPO i Tour de France. Sluta gnäll för fan.

*Och så avslutningsvis lite Littorin-update. Han har nu gått ut och dementerat hela sexköpshistorien. Så nu borde den lilla saken vara ur världen.

måndag 12 juli 2010

Idealisten

Sven Otto Littorin. En av våra mest mänskliga politiker har tagit farväl av sitt uppdrag. Du har tjänat folket troget och länge och du är sannerligen en man av folket. En jämbördig. Jag tror ärligt talat ingen är mer jämbördig än du. Men vi behöver dig. Du visar att alla gör fel. Vi gör alla fel. Om och om igen, utan att lära oss. Det är det som gör oss till människor och du har varit ett bålverk för oss andra. En fyr. Dina misstag är för oss vanliga ouppnåeliga men det gör inget. Dina dåd inspirerar oss alla till fler misslyckanden och tragedier.

Du har visat oss att Kellogg'sexamen från bluffuniversitet nu mer är var mans egendom. Att en 40-årig man med fru och tre barn visst kan störtdyka ned i en medelålderskris och skriva "Löv u!! Du är sååå söt" till sin 17 år yngre flickvän, tillika pressekreterare hos jobbarkompisen Schlingmann, på Facebook. Att man visst inte är en hycklare bara för att man å ena sidan kan förespråka könskvotering för kvinnors bästa och å andra sidan placera sin dotter på Lundsberg. Eller för den delen en avgångspresskonferens med gråt och tal om arbetsbelastning, familj och för barnens skull när det egentligen var tårar över avslöjandet att ens dubbelliv som torsk kommer att ältas i kvällspressen i några veckor och slakta allt framtida anseende. Tack Sven Otto, tack!

Krångelfritt(erat)

Inför det historiska riksdagsvalet 2006 lovade vi alla er småföretagare ett slut på allt administrativt krångel. Det ska vara lätt att driva sitt eget företag och tjäna egna pengar åt sig själv. Som ett direkt och konkret svar på detta löfte inrättade vi redan 2008 Regelrådet vars uppgift är att utreda våra förslag på nya regler som ska underlätta att följa alla andra regler som redan finns.

Idag fick vi svar på hur det har gått. Siffrorna kan vid en vid en första anblick tolkas som mindre smickrande. Förra året nekades 43% av våra förslag och hittills i år 48%. Vi lovade en kostnadsminskning på 25% men den blev 7% enligt Närinsgdepartementet och 3% enligt Tillväxtverket. Självklart måste vi nu granska oss själva och vara både objektiva och kritiska. Det är ganska uppenbart vad som ligger bakom problemen och självklart är det inte vårt fel. Regelrådet har helt klart visat att de inte är kompetenta nog att granska våra förslag och ge passande yttranden. Men det ska vi rätta till. Maud säger att vi behöver mer tid för att nå målet 25% och att det ska vara nått 2012. Det må så vara men jag säger att det inte räcker.

Om vi vinner valet i höst så lovar jag er att vi inrättar ett Överregelråd som har som uppgift att granska Regelrådet och se till att de godkänner våra förslag som ska underlätta för er företagare. Det är viktigt med en klar och tydlig röd tråd genom hela systemet. Sånt märker slutanvändaren.

Ropen skalla, segern är vår

Vår förkämpe i betongdjungeln, Mats Odell, har troligen säkrat valsegern genom ett förslag som sannerligen kommer att vinna över röster i våra storstadsgetton, ofta vågmästarröster eller fattighjonen, som vi brukar säga. Idén är briljant. Förbjud kamphundar. Sedan en månad tillbaka har detta förbud funnits i Danmark och jag har inte ens sett en enda dansk kamphund här i stan. Tänk så här. Diskbänksrealisterna i höghusen är antingen för dumma eller för lata att pallra sig ned till skolan för att rösta (många är troligen fortfarande portförbjudna där). Så vad engagerar dem? Mer bidrag som sossarna vill? Nej, nej, nej. Men den där jävla juggen på bottenvåningen som skrämmer skiten ur dig med sin rottweiler, dobermann, pittbull eller vad fan det nu är, när du kommer hem från mötet med soc - det är något som engagerar. Det är så man skapar trygghet i miljonprogrammet. Sen alla spin-offeffekter; inga vettskrämda araber (vi vet ju vad de är kapabla till när de blir nervösa), ingen hundskit och barken klarar sig i nyplanteringarna. Korka upp skumpan, du är kung Mats, kung!

Monapol

Skit! Planen verkade vara vattentät men kan ha gjort en halvcirkel och nitat oss i Yeltins föredragna nypmarker. Mobba Mona. Hon är en före detta utstött fifflare som inte kan hålla koll på varken kort eller choklad. Hon är inte statsmannamässig. Hon har inte stöd från de egna leden. Hon är fan till och med stockholmare! Sen sket sig alltihop när folk började tycka synd om henne istället. Måste ta upp med Schlingmann att mobbning kan vara ett tveeggat svärd.

Ja men bara kolla på oss då! Det är fan synd om oss också. Vår statsminister ser ut som Alfons Åbergs pappa och sköter landet lika engagerat som nyss nämnda pappa engagerar sig i barnuppfostran. Internt memo. Hägglund (eller "Gamle Åkesson" som vi säger på konventet) är en förrymd tungtalande Pingstkyrkopastor, Björklund är en reinkarnerad Thatcher vars föräldrar inte hade råd med tandreglage och Maud ja, Maud är bara en sur gammal kärring. Ni förstår att vi borde lagt den här kampanjen på oss själva istället. Fa-an.

Hela paletten

Rödgrön röra i all ära herr utrikesminister men vi i Alliansen erbjuder nu hela tre nyanser av blått plus grönt och tillsammans blir det brandgult. Glasklart. Partifärger är klart underskattade men utgör en mycket viktig del i dagens politik. Särskilt viktigt är detta i valrörelsen, där många väljare efter torgmöten går hem och minns endast färgen på ballongerna. Färger lyser upp och kompenserar för den genomskinlighet eller gråa framtoning som våra politiker skickligt lärt sig och förfinat. Vi måste nu jobba för att vinna tillbaka den gröna färgen som Miljöpartiet (förbannade mediagullegrisen Maria) så orättfärdigt stulit från oss. Grönt är skönt. Grönt ligger mycket närmare blått på färgskalan och det måste vi hamra in i väljarkåren. Blockpolitik går väl an men vi riskerar att hamna i politisk färgblindhet om vi inte agerar nu - ingen kan längre skilja på rött och grönt. Denna färgsynonymitet måste brytas annars åker Centern ut fortare än Maud hinner säga "Ja till kärnkraft" (medan hon trycker ned Olof Johanssons huvud under vattenytan i vattenkraftsdammen). Eller ännu värre. Tänk om det verkligen blir som vid folkomröstningen 1980 om kärnkraften. Där kan man snacka om rörig fingermålning i mörkret och sedan blev allt bara brunt till slut ändå.
Flattr this