Ok, väldigt kort om varför jag inte gillar TV-serier. Slutet. En bra berättelse behöver ett bra slut och konsten att förstöra en bra berättelse är att berätta allt. Narrativa gyllene regler som TV-serier kommersiellt skiter i. Typ alla serier idag skrivs för att kunna förlängas, om de blir så populära att reklamintäkterna räcker för fortsatt produktion. Det är alltså inte berättelsen som styr utan möjligheten till större vinst. Det finns ingen berättande poäng att fortsätta med en serie bara för att den är bra. Det är ett rent kapitalistiskt beslut. Profit.
Därför går The Wire, Breaking Bad, Lost och Mad Men mfl. bort direkt. ORKA ta sig igenom en handfull säsonger i väntan på slutet. Värst är väl Dexter som var bra och borde slutat efter andra säsongen men nu är inne på sin *trumvirvel* åttonde. Nej, nej. Andra som fuckar upp, lockade av cash är den annars väldigt bra The Killing, som slutar efter andra säsongen men nu är inne på sin fjärde. Skämtar ni? Ett annat exempel är Homeland som har möjlighet att sluta första säsongen bra men väljer att istället mjölka kassakon (i höst kommer fjärde säsongen). Sen har vi ett annat exempel i Game of Thrones som ser ut att lida The Hobbit-syndromet (tre 2+ timmar actionfilmer av en 300 sidor kort barnbok). Skaparna har tyvärr en redan färdig berättelse med ett redan skrivet slut. Då gäller det att spä ut den befintliga berättelsen så mycket det bara går, så man får så många timmar rörlig bild som möjligt ut av berättelsen.
Nej, jag föredrar miniserier eller avslutade berättelser. Goda exempel är Sherlock, Rubicon, Les Revenants, The Trip och True Detective. Nu ska jag nog kolla på The Fall.
tisdag 22 april 2014
fredag 11 april 2014
Om Europaparlamentsvalet
Du har getts
rättigheten att rösta. Alla auktoriteter säger att du borde, nej, måste, rösta. Att det är en samhällelig
och medborgerlig plikt. Har de rätt? Ja. Är det tillräckligt för att motivera
dig att rösta? Nej. Visa lite tålamod och låt mig göra ett försök.
Svenskarna
är få i Europa. Vi har tilldelats 20 av 766 mandat. Vi har som land inget att
säga om. I det praktiska arbetet samarbetar liknande partier i de olika länderna
i större koalitioner. De är dessa som har den lilla makt som Europaparlamentet
har. Koalitionerna måste sedan samarbeta för att nå majoritet. De tre största
koalitionerna är konservativa EPP (274 mandat), socialdemokratiska S&D (194)
och liberala ALDE (85). De lyckas nå kompromisser i 63% av frågorna och i
övriga är ofta ALDE vågmästare. ALDE röstar ofta för EPP i ekonomiska frågor
och S&D i sociala frågor.
De
svenska partierna slåss i valrörelsen alltså om ynka 20 mandat. De gör i
ärlighetens namn inte någon skillnad alls. Så har svenskarna också resonerat
sedan det första Europaparlamentsvalet 1995. Valdeltagandet har legat runt
40-45% i alla fyra val vi haft. Ungefär hälften mot i de nationella valen. Så,
varför ska du då rösta?
Europaparlamentsvalet,
särskilt när det sker samma år som de nationella valen, är en ovärderlig chans
för partierna att få uppmärksamhet, positionera sig och påverka opinionen. Det
är därför partierna mobiliserar enormt i Europaparlamentsvalet, trots folkets
ljumma intresse. Gör partier bra ifrån sig i Europaparlamentsvalet, ger det
opinionseffekter även i de kommande nationella valen. Och tvärtom, såklart. Det
har nämligen visat sig att väljare är mottagliga för opinionen. Man röstar
gärna på dem det går bra för. Man vill tillhöra de vinnande partierna. Man vill
inte vara en förlorare eller ha kastat bort sin röst.
Kort, Europaparlamentsvalet
handlar mest om de nationella valen.
Varför
ska du då bry dig om de nationella valen och vem som styr Sverige? Enkelt
handlar det om vad du vill leva i för samhälle. Vill du leva i ett samhälle som
gynnar de redan privilegierade eller vill du leva i ett samhälle som värnar om de
utsatta och vill utjämna alla orättvisor? Kort, är du egoist och röstar på det
som är bäst för dig själv eller är du solidarisk och röstar på det som är bäst
för de som har det svårast?
25 maj
är val. Rösta då.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)