Näthat har under senaste dagarna diskuterats i alla möjliga
fora och ur alla möjliga perspektiv. Som din socialkonservativa moralkompass
och ditt nyliberala språkrör känner jag mig nödd och tvungen att kort
kommentera denna mediafluga.
Vilka är dessa offer som säger sig vara utsatta för näthat?
Jo, kvinnliga vänsterfeminister. Såklart. Tror de på allvar att de är de enda
som får utstå spott och spe? Självklart är det inte så men de är de enda som
klagar och de ges utrymmet då media idag är kommunistdominerat. Hat är hat. Det
finns ingen skillnad på hat och hat. Att hata rotmos är lika illa som att hata den
kulturmarxistiska PK-eliten som att hata mig för att jag anser att fattiga får
skylla sig själva.
Så sluta gnäll, kära rödstrumpor. Vi får alla utstå glåpord
och smutskastning. Det är inte sexigt att göra sig själv till offer. Bit ihop.
Knyt näven. Och gör det tyst. Inget blir bättre för att ni ger hatarna
uppmärksamhet. Mata inte trollen. Oftast är hatet bara åsikter uttryckta av
pöbelpersoner som saknar språkets gåva. Tolka in era egna fördomar i andras sätt
att kommunicera. Det är hatiskt om något och censur av yttrandefriheten.
Nej, en öppen debatt är att föredra, även om det innebär en
och annan överdrift eller bitsk formulering, annars är hela vår borgerliga
demokrati hotad. Men det är väl det ni vill, era stalinister?
