Storm i 1,6 miljarder vattenglas

En opolitisk tjänsteman på Integrations- och jämställdhetsdepartementet skrev i egenskap av privatperson på sin personliga blogg 2008: "Islam är som kommunism eller nazism. Det finns inga goda utövare - bara förvirrade eller onda."

Jag tycker att diskussionen om vad han sa är ganska irrelevant. Det här är en yttrandefrihetsfråga. Hans chef, integrationsminister Nyamko Sabunis statssekreterare Christer Hallerby, sammanfattar det bra i kommentaren: "Jag kan inte bedriva personalpolitik i media utan det är något vi får ta internt. Detta är en sak han har gjort utanför tjänsten och såvitt jag förstår också innan han anställdes här. För regeringskansliets opolitiska organisation så gäller samma regler som på den övriga arbetsmarknaden när det gäller yttrandefrihet, anställningstrygghet och fackliga förhandlingar vid omplaceringar."

Exakt. Det är skillnad på ens privata åsikter och ens professionella och det går hur bra som helst att skilja dem åt. Hallerby fortsätter: "Jag har inte under de nästan två år han varit här och i det material som jag sett att han producerat sett några som helst tendenser åt det här hållet."

Sabuni vill därför, helt korrekt, inte kommentera om han är lämplig som utredare på henne departement eller inte.

Att en utredare på Integrations- och jämställdhetsdepartementet antingen är rasist, skickligt lyckats undgå allmänna fakta på grundskolenivå eller saknar basala empatiska förmågor privat betyder inte att han i sitt yrke som utredare på Integrations- och jämställdhetsdepartementet kan göra ett bra jobb.

Det är därför det är så vanligt med veganska slaktare och pacifistiska generaler. Att jag privat anlitar svart städhjälp är ju inget hinder för att jag som politiker uppmanar andra att inte göra det. Göran Lindberg är ett lysande exempel.

Och det är därför jag lite sorgset kan konstatera att Hallerby ångrat sig redan några timmar senare genom att meddela att han omplacerat den frispråkige tjänstemannen och tvingat honom till att offentligt be om ursäkt på sin privata blogg. Sorgligt eftersom det kan uppfattas som att de erkänner att de begått ett misstag.