Hela paletten

Rödgrön röra i all ära herr utrikesminister men vi i Alliansen erbjuder nu hela tre nyanser av blått plus grönt och tillsammans blir det brandgult. Glasklart. Partifärger är klart underskattade men utgör en mycket viktig del i dagens politik. Särskilt viktigt är detta i valrörelsen, där många väljare efter torgmöten går hem och minns endast färgen på ballongerna. Färger lyser upp och kompenserar för den genomskinlighet eller gråa framtoning som våra politiker skickligt lärt sig och förfinat. Vi måste nu jobba för att vinna tillbaka den gröna färgen som Miljöpartiet (förbannade mediagullegrisen Maria) så orättfärdigt stulit från oss. Grönt är skönt. Grönt ligger mycket närmare blått på färgskalan och det måste vi hamra in i väljarkåren. Blockpolitik går väl an men vi riskerar att hamna i politisk färgblindhet om vi inte agerar nu - ingen kan längre skilja på rött och grönt. Denna färgsynonymitet måste brytas annars åker Centern ut fortare än Maud hinner säga "Ja till kärnkraft" (medan hon trycker ned Olof Johanssons huvud under vattenytan i vattenkraftsdammen). Eller ännu värre. Tänk om det verkligen blir som vid folkomröstningen 1980 om kärnkraften. Där kan man snacka om rörig fingermålning i mörkret och sedan blev allt bara brunt till slut ändå.