Kapitalokrati

När jag nu vaknar upp till det Nya Sverige varje morgon kan jag inte undgå att känna lite stolthet. Stolthet över att ha gjort något. Förändrat. Påverkat. Tack vare oss är människor idag inte medborgare, de är konsumenter. Samhället är inte en demokrati utan ett shoppingcenter och politikerna är inte längre förtroendevalda utan försäljare. Det är därför det är så viktigt att leverera. Kunden har alltid rätt och har kunden ingen aning om vad den vill så är det säljarens uppgift att skapa ett behov, ett koncept och paketera det användarvänligt och glättigt.

När vi köper politik är vi inte intresserade av komplicerade visioner och finstilta ideal. Vi vill ha enkla plug-n-playprodukter. Lösningar vi förstår. Vi vill inte bli distraherade av budskap. Kan de inte i butiken säga exakt vad jag kommer att vinna på den här prylen omedelbart tänker jag inte fortsätta lyssna. Jag. Nu.

Vad tjänar jag på det här, nu?

Visst är politik underbart?

Disneydags

Äntligen! Äntligen har vi fått det Sverige som jag längtat efter hela mitt liv. Äntligen har den svenska modellen blivit gammal och ful och det dysfunktionella folkhemmet har skickats på rehab. Äntligen är det fan coolt att vara snål och hippt att vara egoist. DDR-Sverige har ersatts av Joakim von Ankasverige.

Dejligt hygge

Jimmie "The Hägglund impersonator" Åkesson flirtade rejält med Dansk Folkepartis ledare Pia Kjærsgaard innan valet, vilket kanske gav Skånerassarna den knuffen de behövde för att klara 4%-vallen (som bevisligen saknar skräppostfilter). Även om broderlandets drottning inte ville kalla Sverigedemokraterna för systerparti verkar det som om hon fått en kronprins. Jag blir inspirerad. Vi har så mycket att lära av lillebror Danmark. Ta Jesper Langballe till exempel. Av honom lär vi oss inte bara att man som regeringsparti kan lägga fram förslag om att avskaffa lagen om hatbrott och diskriminering mot invandrare, utan också att med ett riktigt jävla löjligt efternamn så låter folk dig göra vad fan som helst av ren sympati. Nu ska jag natta mina små, Carl Pungbråck och Görel Hängtutt.

Osminkat

Jag bjuder på en liten kul grej bara. Har fått tag på partiledarnas originalversioner av valaffischerna.

Det som är bäst för mig

Blir så irriterad över vänsterpatraskets evinnerliga tjat om att vi borgare är egoister. Självklart vill jag inte att en ensamstående arbetslös miljonprojektsmamma med fyra ungar ska få min aktieutdelning i socialbidrag men om kommunisterna vinner så tvingar de mig till just detta. Och då blir ju alla revolutionärer glad för de får som de vill. Det är fan också egoism.