fredag 7 februari 2014

Våldtäktskultur. Igen.

Du har varit med om det hundra gånger. Sett scenen i filmer och TV-serier och läst det i böcker och serietidningar. Jag vill bara minnas i en heterosexuell kontext men jag gissar att det inte är unikt för den konstellationen.

Du vet. Den underliggande sexuella frustrationen har länge bubblat under ytan mellan parterna, kvinnan och mannen. De har flirtat, bråkat, blivit sams, hatat och flirtat igen. Nu är det en sån där scen där de grälar igen. Höjer rösten. Säger sårande sanningar. Kritiserar. Hårda ord. Och nu övergår ord till handling. Det blir fysiskt. Hon kanske slår honom. Knytnävsslag i bröstet. Knuffar. En örfil eller två. Han kanske ställer sig i vägen när hon vill gå. Håller fast henne. Om axlarna. Eller nacken. Eller kanske halsen eller huvudet. De har precis högröd i ansiktet skrikit på varandra så saliven flugit, hatiska svarta ögon, ansikte mot ansikte... och så vänder scenen helt. Från hat till kärlek. Passionerade kyssar. Kanske fortfarande med inslag av hårdhändhet. Kanske blir det till och med sex efter att de våldsamt slitit av varandra kläderna. 

Du känner så väl igen scenen. Den tillhör basnarrativet i vår berättarkultur. Att hat och kärlek ligger så nära varandra eller egentligen är två sidor av samma mynt. Scenen är en klassisk del i hur en relations utveckling skildras inom fiktionen. En utveckling som karaktäriseras av konflikter i en mänsklig relation. Ska de eller ska de inte? Blir det nåt? Ja! Nej! Åh... Scenen kan vara slutet på denna berg- och dalbana eller bara något som gör relationen än mer komplicerad. Skit samma, du känner igen den. 

Tänk nu på den igen. Analysera. Vilka signaler ger den? Det hade inte varit ett problem om scenen var unik. Ett unikt undantag i kulturen. Nu är den inte det. Den reproduceras i evighet. I kölvattnet på en tirad av friande domar gällande våldtäkter och sexuellt utnyttjande blir scenen ännu mer problematisk. Det handlar inte om att människor vill använda våld i sexuella sammanhang. Det handlar om samtycke. Det handlar om att förmedla bilden av att det är ok för en part att utsättas för våld i samband med sex. Att det är ok för den andra parten att använda våld i samband med sex. Att det inte bara är ok utan en del av ett "spel". Att förmedla att sex är ett "spel", med en uppsättning regler eller steg, som måste spelas. 

Överallt blir du matad med detta "spel". TV, film, reklam, tidningar, spel, teater. Föreställ dig hur en person som köpt att detta "spel" är ett normalt förehavande. Att det är så ett förspel till sex ser ut. Ett bråk. I ett rum. En vill gå därifrån. Den andre ställer sig i vägen för den enda dörren. Hen blir slagen. Hen svarar med att hålla fast den som vill gå och tar sedan tag i huvudet och försöker kyssa hen. Ni förstår. Det är bara ytterligare en reproduktion av patriarkal våldtäktskultur ännu en gång. Så, kära kulturarbetare, sluta skapa dessa scener. Tack.

large.gif (500×200)
blog comments powered by Disqus
Flattr this