Underskottet, stupid

Demokrati. Den västerländska civilisationens absolut mest värdefulla… varumärke. Efter kapitalism och fri marknad, förstås. Demokrati. Tankarna går till kamp mot förtryck och orättvisor och gamla män i skägg och lakan som utövade absolut makt i Aten, trots att de endast utgjorde 20% av befolkningen. Vi har antikens Grekland att tacka för vår moderna demokrati. Grekland, som i dagarna fick så mycket skit av omvärlden, för att de ville återuppta traditionen av direkt demokrati, att det blev spektakulär inrikespolitisk clusterfuck.

Dagens representativa demokrati är en nödlösning, född av nationalstatens demografiska tvungenhet. En kompromiss, inte sen att utnyttjas av de med makt och pengar som intressesfärer. Våra folkvalda, folkets representanter, har ett dubbelt uppdrag. De ska dels föra fram folkets talan och dels spegla befolkningens sammansättning. Det funkar skitbra. Är det någon som kan vara säker på empati och förståelse från våra politiker så är det: ensamstående mamma med två barn, själv född i Sverige men med hitflyttade föräldrar, jobbandes inom äldreomsorgen.

Idag har en politikerelit vuxit sig så stark i Sverige, att de folkvalda knappt har någon kontakt alls med det folk, i den verklighet, som de ska representera. Klyftan mellan väljare och vald vidgas på område efter område; lön, utbildning, bostadsområde, konsumtion, fritidssysselsättning. Konsekvenserna av att politiker idag får sin viktigaste respons på sina förslag och reformer via rapporter, opinionsundersökningar och valresultat än via att leva bland och prata med folket de är valda att representera är oöverskådliga. Distansen avhumaniserar politiken. Politik handlar inte om människor längre. Människor har reducerats till siffror. Statistik. Budgetarbetet blir så mycket lättare då.

Visst, olika Lexlagar gör att extremorättvisor blossar upp i kvällspressen med jämna mellanrum men de är undantagen som ger ögonblicksbilder av verkligheten. De fladdrar förbi och försvinner. De gör inget avtryck. De påverkar inte mer än att en utredning startas och begravs. Rapporter skrivs och handlingsplaner upprättas. De ändrar inte normen, synen, på politik. Politiker har gått ifrån att vara tjänare till förvaltare av makt.

De förtroendevaldas främsta uppgift blir då inte att lyssna till, förmedla och genomföra folkets åsikter, utan att fokusgruppera, presentera och sälja. Politik har gått från att vara ideologi till att vara PR. Från samhällsvision till maktmaximering. Politik handlar nu inte om hur vi vill forma samhället utan vem som kan lansera sitt grundlösa tyckande bäst. Allt sker i media, gammalt som socialt. Man hoppar helt enkelt över folket som en aktiv part. Väljaren har gått från att vara en organiserad fackansluten medborgare till en passiv oengagerad konsument. Proffspolitikern vill inte längre ha gräsrotsrörelser. De blir ett lika stort hot mot deras egen maktposition som vilken annan drevskandal som helst. Väljaren ska inte tänka och själv ta beslut grundat på fakta utan känslomässigt påverkas av mediapolerade uttalanden och branschskrivna kampanjer.

Vi har fått en Pricerunnerpolitik. Jämför och välj vad som passar bäst, för dig själv, just nu. Passar det inte din plånbok i ditt nuvarande livspussel, så välj något annat för fan. Mer urholkat kan inte ett idealistiskt begrepp bli. Så självklart ska vi prata om underskottet men inte det demokratiska, utan det ekonomiska.