fredag 14 februari 2014

Top of the Lake (TOTAL SPOILER!)

Precis sett den nya zeeländska miniserien Top of the Lake. Jag gillade den. Lite samma känsla om Les revenantes. Småstad, mörk, fokus på nära relationer och människors inre konflikter och allvarlig, inga skämt eller one-liners. Jag rekommenderar den men har såklart en del funderingar.

1. Kvinnlig huvudperson! Så jävla befriande. Och hon porträtteras som en människa. Inte stereotyp utan med det djup och komplexitet som vi alla bär inom oss. Dock trist att de ger henne en klädsmak som innebär idel djupa urringningar. Det kanske bara är mina fördomar men det känns helt onödigt och gubbslemmigt med så mycket naket.

2. Paradise! Grymt med kvinnlig guru och ett camp systerskap. Det jag stör mig på är att kvinnorna ofta framställs löjeväckande och hysteriska och att alla är där eftersom de är psykiskt ostabila. Det könsseparatistiska är bara en nödlösning, ett undantag. Bra dock att det ibland väldigt tydligt framgår att mycket av deras problem är är orsakat av män och att kvinnorna också är jävligt starka, självständiga och handlingskraftiga.

3. När det gäller rasifierade är bilden mer grumlig. Det finns några karaktärer men bara som förbipasserande biroller. Vi har den försvunna flickan, som visserligen visar sig både stark och handlingskraftig men som inte är med så mycket utan istället agerar som damsel in distress. Robins svärfar som visas som en sympatisk och kärleksfull man men även om vi aldrig får se det utan bara få det återberättat det för oss, så dricker han för mycket och är våldsam, classic koloniala 'vilden'. Den kvinnliga poliskollegan som typ aldrig är med och då bara som budbärare åt andra. Vi har den struliga tysta tonåringen som både skyddar och hjälper den försvunna flickan men problemet är som sagt att han inte pratar, så vi får aldrig lära känna honom och självklart offrar han till och med livet för henne i slutet och dör. Inte bra för identifikationen. Flickans mamma fladdrar också förbi men så lite att det inte ens räknas.

4. Bra är att man tydligt visar att all skit i samhället är orsakad av män och inte bara fördomsfullt pekar ut fattiga alkoholister eller terroriserande maffiamän utan även respekterade samhällsmedborgare som den lokala polischefen (yeah!).

5. Relationen mellan Robin och Johnno känns inte helt ok. Visst, på några sätt kan den vara jämställd men han är för mycket macho. Han är den starka tysta beskyddaren som bor i skogen (?!) och när hon, en sjukt kompetent och erfaren polis, är i nöd så reduceras hon till hjälplöst offer och tvekar hon inte att ropa på hjälp och han är såklart alltid i närheten och kommer och räddar henne. 
blog comments powered by Disqus
Flattr this